Historier


Här samlar vi olika sorters historier som skickats in av besökarna på Svensk katt. Vissa bör tas med en nypa salt såklart. Skicka in din historia genom att kommentera artikeln längst ned på sidan, eller maila den till admin@svenskkatt.se.

Inskickade historier
Kröp in i skorstenshålet En gång när jag precis hade fått min katt så gick han in i själva skorstenshålet i öppna spisen, det var läskigt. Men han kom ut igen, sen satte vi en plastgrej för så det inte skulle hända igenn såklart!

Försvunnen kattunge Vi hade precis fått hem vår kisse. Han var jätterädd som de brukar vara då de kommit till ett ytt hem och gömde sig under soffan. Helt plötsligt var han borta, och alla här hemma blev oroliga och arga på varandra för att kanske ha glömt dörren öppen så han smitit ut. Efter många timmars letande gav vi upp och gick och la oss. Då hittade mamma honom i en skjortficka på sängen. Sötaste någonsin

Speciell katt Min katt kan sova på lite roliga ställen ibland. Kommer inte på exakt något jättegulligt sätt som han sovit på, för han är ju alltid gullig när han sover. Men han kan öppna dörrar och krypa in i hål på olika ställen, så han har säkert hittat en del skoj kan jag tänka mig. På vintern ligger han förövrigt helst i förrådet där vi ställt en bänk som har ett sittunderlag på sig, bredvid ett element som är omgiven av massa saker, varmt och gott för honom. :)

Katten föddes i rabatten När jag var ca 12 år så var jag med en kompis och såg en kattunge i rabatten. Vi smugglade in henne i våningssängen och bäddade ner henne i täcket. Sen dess har hon bott här, nu är hon 8 år och trivs jättebra :p

Katten som inte ville vara hemma Tänkte berätta om när våran katt kom till oss. En Julidag för fem år sen fick jag se en katt som sprang ut från vår altandörr. Han var mager som ett streck och kelig som bara den. Min sambo gav honom lite att äta och han var verkligen hungrig! Jag bäddade på en stol ute på altanen till katten, ville inte ta in den innan jag visste mer om den. Vi satte ut lappar och frågade alla vi kunde, men ingen visste något om katten. Katten åt och sov i tre dygn!! Han hade mask, fästingar runt hela halsen och kroppen och öronskabb. Allt detta åtgärdade jag och han blev piggare. Men fortfarande ingen ägare till katten... Efter två-tre veckor såg vi en annons om en försvunnen katt som stämde in på honom. Vi ringde och de kom och tittade på katten. Det var deras katt. De berättade att han hade varit borta i åtta veckor! De bodde på en gård där det fanns fler katter och kattungar. Katten hade gått ca en mil, bla över en stor landsväg och en bro över en å. De tog med sig katten hem och jag tänkte: Vad bra att katten fick komma hem igen. En vecka senare stod katten på nytt utanför altandörren och ville in! Jag ringde ägarna och de hämtade katten igen. Nu tog det bara ett dygn så var han här igen! Han hade tydligen bestämt att han skulle bo hos oss..... Ägaren sa då att vi kunde få katten om vi ville. Problemet var bara att sambons son var allergisk mot katter! Vi sa dock att vi skulle prova och se hur det gick. Det visade sig att han klarar denna långhåriga katt, dock inte korthåriga. Så vi har honom kvar.... Han fick namnet Sigge och har blivit som vårat barn... Han sover i vår säng nästan varje natt, och när jag busvisslar så kommer han som en hund. Är han i närheten så kommer han inom fem minuter... Om ni visste vad vi är glada att han valde just oss!

Hittekatterna Min sambo o jag har också var sin hittekatt. Min lilla katta hittades tillsammans med sin mamma o syskon i en grann-trädgård fär mina föräldrar bor. Min mor ringde mig sent en torsdag kväll i slutet på oktober -06 o var förtvivlad. Bad mig ta en av dessa två små kattungar hon hittat för hon hade fått höra att polisen skulle komma o skjuta alla lösdrivande katter. Sagt o gjort, två dagar senare åkte jag med min bror ut till dem o de var de sötaste små liven! Vi bestämde oss för att sätta oss på golvet o låta dem komma till oss (de gömde sig under badkaret) o efter ett tag gjorde de det. Lustigt nog valde vi varandra! Min lilla kom upp i min famn o somnade efter en stunds snurrande, lilltjejen min bror tog satt så snällt hos honom. De var helt friska! Inga löss, fästingar, loppor, skabb, smuts i öron eller ögon. Blev lite "förkylda" efter ca 2 veckor, svullna ögon o snoriga, men det la sig o sedan dess har de varit friska. Jag har aldrig haft en kattunge tidigare o vi trodde de var yngre än de såg ut (otroligt små!) men det visade sig att de var 4 månader gamla! Mor fångade in deras bror veckan efter men det dröjde någon vecka till innan sista systern fångades in eftersom deras mamma flyttade o gömde henne. Sedan tog det 1,5 mån att tämja henne. Men när det sedan var gjort var hon världens mest kelna!! Tyvärr kissade hon inne. Jag gav bort henne i hopp om att miljöombytet skulle göra henne gott o bryta detta beteende. I sitt nya hem fanns den en jämngammal kastrerad hankatt som blev tokförtjust i henne direkt o de blev goda vänner! Men efter många besök till veterinären för att avgöra om det var något fysiskt fel på henne, avlivades hon tyvärr sommaren -08. Var mycket besviken men inte mycket att göra. Hon hade gått så långt att hon tom kissat på en persons bröst!! Den första kattungen (Siri) dock har jag kvar o vi blev väldigt nära. Hon är rätt festlig! Finurlig som bara den, öppnar dörrar, lådor, apporterar, klättrar upp på dörrar o har ett förträffligt minne. Brors katt kunde han sätta i jackan eller ryggsäcken o cykla iväg med utan att hon gjorde något, satt bara snällt o tittade sig omkring. Har en lustig svans också - den ligger på ryggen utom när hon äter eller sover då den ligger som vilken annans. Mycket märkligt. Lika orädd o finurlig som sin syster =o) Andra historien är den om min sambos katt. Han hittades en sommardag i ko-ladan, alldeles nerslickad av korna. Troligen hade han gått uppifrån vägen som låg ett par kilometer bort. Rätt så illa däran med rinninga ögon, smuts i öronen o hostig. Otroligt fin o han har någon sorts raskatt i sig. Lustigt nog kan han inte jama! Som liten bräkte han, men med tiden slutade han. Däremot spinner han desto högre =o) Fram tills jag träffade min sambo hade katten alltid fått bo ute, vilket inte riktigt passade hans päls o var alltid tovig, hade fästingar o grenar o annat. Vid något tillfälle var man tvungen att raka av stackarn pälsen för den var så tovig att han inte kunde tvätta sig o blev dålig. Men han trivs superfint med att vara innekatt.

Drömkatten 1995: En kompis till mig var upprörd över att en person i hennes närhet hade en katt som han inte tog så väl hand om. Hon pratade allvar med honom och fick ta över katten. Men katten kom inte överens med hennes första katt så telefonen ringde hemma hos mig och jag fick frågan; vill du ha katten? Jag bodde i 2:a hand och hade dålig ekonomi. Jag borde inte skaffa katt, men jag frågade hur hon såg ut och fick svaret; helsvart med gula ögon. Min drömkatt! Ända sedan barnsben hade jag velat ha en svart katt med gula ögon. Kom hit med katten svarade jag. Ur en rottingkorg slank en svart mycket mager nyfiken katt ut. Hon inspekterade bostaden och följde med mig in på toa där jag visade lådan och sedan köket där maten fanns. Hon fann sig direkt. Jag hade knappt mat på bordet åt mig själv men hade tur och fick kattmat från en vän som jobbade på ett lager och de fick ibland in transportskadade förpackningar som han då gav till mig. När jag skulle hälsa på mina föräldrar tog jag katten med mig. Vi brukade åka tåg och hon låg antingen i mitt knä eller i sätet bredvid. Vi brukade också "dela" på en liten påse grillchips, det gillade hon. Efter en tid skulle jag studera utomlands och min mamma sa direkt att de gärna tar hand om katten när jag var borta. Katten fick nu komma till kattparadiset. Från en 1:a till en stor villa och dessutom gå ut. Hon älskade det! När jag kom tillbaka till Sverige behövdes det inte många sekunder för att förstå att mina föräldrar och katten var hopplöst förälskade i varandra. Jag lämnade ömt över vårdnaden av drömkatten till ägarna av kattparadiset! I år orkade inte drömkatten längre, hon fick efter en tids sjukdom somna in i våras, i sin favoritfilt i mammas armar och väntar nu vid regnbågsbron. 19 år gammal blev hon. Sorgen och saknaden är stor. Vi glömmer henne aldrig, men vi är glada över att ha fått dela liv med henne.

Kommentarer

Skriv en ny kommentar

Du måste vara inloggad för att kommentera. Bli medlem här och upptäck fler, spännande funktioner! >>